Min min, orkar inte. Var bara otroligt glad och bjöd på mig själv.

 

Åh gud, saknar tävlingen jätte mycket just nu. Atmosfären och allt, det var så mysigt. Men jag var otroligt nervös den dagen, jag och mina bästa vänner Alma, Sophia och Johanna, plus två andra tjejer... Maria och Emilia skulle tävla mot varndra. Jag visste att det var svårt att ta sig till toppen eftersom dom jag mötte var väldigt duktiga, på många ställen bättre än mig.

 

Barren: Enligt mig var detta mitt svagaste moment, jag kunde inte så mycket olika saker och kände att jag hade svårt att sätta ihop ett program av det jag hade.

 

Bom: Jag presterar oftast bäst under press vilket jag gjorde på tävlingen, ingen av oss tjejer hade jätte starka bom program utan en möjligen. Alla var duktiga men på träningarna ( Flickor äldre ) tränar vi av någon anledning inte bom så mycket, vilket är synd. Därför kunde vi gjort mycket bättre om vi hade fått mer träning där. Men tillbaka till mitt program, jag hade inte jätte svåra moment, men varierande. Mitt bakåt moment var jag lite nervös över, eller mycket rätttare sagt. Jag hade inte fått tid alls på att träna på det och jag hade inte gjort det helt själv på den stora bommen innan tävlingen. Jag gjorde den när det var dags, landade på bommen med båda fötterna... tappade balansen och ramlade av. Blev under stunden väldigt besviken på mig själv men det släppte senare. Resten av bommen gick bra och jag ramlade inte av någon mer gång.

 

Hopp: Hoppet var det allra bästa för mig, det blev riktigt bra och min tränare sa senare att det var det bästa hoppet jag hade gjort någonsin. Vilket var riktigt positivt.

 

Fristående: Ja ni, här gjorde jag mest missar. I videon kan ni ju se hur jag failar hela tiden. Jag är för tidig på många ställen, allt hörde inte till musiken. Vissa saker gjorde jag två gånger. Och för att inte tala om min frivolt.... Såhär var det, jag har väldigt länge haft problem med min frivolt... världens block. Jag kommer ihåg hur jag grät de två sista träningarna innan tävligen. Jag kunde fortfarande inte frivolten och ja, skulle jag inte ha den med i mitt program ville jag verkligen inte vara med eftersom jag skulle ha för lite moment och få för låga poäng. Dagen innan, med en otrolig hjälp från min ledare Sara, satte jag den. Dock var detta på en matta och jag vågade inte göra den utan matta. På tävlingens dagen var jag ju tvungen att göra den, så jag började från grunden. Höga kullerbyttor på golvet och byggde mig upp. Jag är otroligt stolt över mig själv att jag vågade på tävligen. Den blev verkligen inte bra, press och nervositet steg mig över huvudet och jag misslyckades kolosalt med den, men det viktigaste för mig var att jag gjorde den.

 

 

 

 

 

Men jag lyckades på något sätt komma etta trots allt,  så hårt som vi kämpade inför tävlingen, så mycket press, stress och tårar. Det var den bästa stunden i mitt liv att stå där på prispallen. 

Herregud vilket långt inlägg.